Det är med stolthet jag bär ringarna på mitt vänstra ringfinger. Två ringar som symboliserar det vi har tillsammans, löftena som vi gett varandra och vår framtid.
Att få stå i kyrkan och säga ditt namn, titta dig i ögonen och avsäga löften och gå därifrån som din fru det är magi.
Vi är fortfarande väldigt unga, och jag hade aldrig trott att jag skulle vara både gift och mamma redan innan jag fyllt 25,men vet du vad, jag älskar det!
Jag vill inte sitta här hemma och vänta, spara allt för att ”göra det sen”, speciellt inte sånt här. Livet är som det är och även om det oftast tas för givet är det inget som garanterar att någon kommer få se morgondagen. Därför känns det underbart och veta att jag fått uppleva det bästa med livet och jag hoppas innerligt att jag kommer få dela resten av min, förhoppningsvis väldigt långa tid här på jorden, med min lilla familj.
Upplever fortfarande många stunder av lite extra lycka när jag tittar på Mathias och kan ibland förundras över hur livet fört oss samman och fått oss att dela väg. Kommer på mig själv med att många gånger le och känna mig både lycklig och stolt när jag ser honom, min man.
Bandet mellan honom och våran underbara dotter är dessutom oslagbart! Dom har något speciellt, något som är så häftigt och beundransvärt. Det syns så tydligt i deras blickar när dom är tillsammans, dom delar något som bara är för dom, något som ingen annan nånsin kommer få vara en del av. Mina favoriter <3
Vi suckar och irriterar oss många gånger på varandra, att ha småbarn och alltid vara glad och positiv är inte det enklaste. Men jag vet också att vi kommer stå starkare än nånsin när den jobbigaste perioden är över. Mathias får ta mycket gnäll och annat när mitt tålamod är slut och tröttheten är det enda som är kvar. Fast han är där, han stöttar, frågar och tar emot. Vissa dagar tror jag vi båda vill flytta till månen och slippa se varandra, men resten av tiden är han min trygghet och styrka, min bästa och min glädje. Min älskade man, tack för allt – jag älskar dig <3
